Depp väder, och humöret där efter, som på beställning

Gick och lade mig i gårkväll, munter och pigg efter att ha vänt på dygnet.
Insåg att nej men sjutton, det är dags att för första gången på länge plocka fram penna och block och skriva lite!
Sagt och gjort, upp ur sängen och börja leta, hittade vad jag sökte och kröp åter ner.
Men varför är det alltid så, att såfort jag fattar pennan, kan jag inte få ett enda positivt ord ur mig?
Jag vill inte dö, det är inte det som det handlar om, även om det låter så när man läser resultatet...
Men det är som om det finns två Emmor, en på dagen när det är ljust och det händer saker och jag har folk omkring mig.
Men såfort det blir mörkt, och jag blir ensam dyker den andra Emman upp med sina destruktiva tankar och funderingar som sakta ristas ner i skenet från lampan...

Jag undrar, vilken Emma som är mest lik det riktiga jaget ?
För jag tror ärligt inte jag vet det själv längre...
Åren har gott, och tankarna stannat och jag har helt enkelt vant mig vid att det är såhär det är.

Fan, jag låter helt schizofren , kanske är det jag är?

Jag vet inte, och jag orkar inte bry mig...
Jag anser mig vara lycklig, jag har allt jag behöver och lite till, trots detta fortsätter tankarna påkvällen att överfalla mig såfort jag blir själv.