Så mycket känslor som sväller och vet för tillfället varken ut eller in.
Orsaken till hela min förvirring är helt enkelt att jag fått missfall
Vet inte riktigt vad man ska säga, eller göra
Fortsätta som man gjorde innan, jovisst
Men det är inte lika lätt som det låter
Det var ändå början till ett liv
Början till ett liv, innuti mig
Och någonting gick snett
Och jag har ingen aning om vad
Eller varför
Och jag är förvirrad.
Så Jonny och jag knatade iväg bort till ica och köpte glass och så satt vi i soffan och var lite sorgsna, men insåg att sånt är väl livet...
tisdag 21 april 2009
-
Upplagd av Emor kl. tisdag, april 21, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men gumman! Jag är så ledsen för er skull. Men du får tänka att det faktiskt är vanligare än vad man tror. Många vet inte ens att dom fått missfall eller ens varit gravida.
Naturen sållar bort det som inte hade blivit friskt eller klarat sig.
Jag skickar alla kramar jag kan.
Nämen vad tråkigt :( Jag är ledsen för din skull, kan tänka mig att det gör ont... Hade ni planerat att skaffa barn?
Du får åka och krama Ante, han kan nog trösta lite. Kram Emma
Ehmma: Nej inte hade vi planerat att skaffa barn inte, så jag slapp ju ta det beslutet, men det kom ändå så plötsligt.
Skicka en kommentar