I will follow you into the dark

Så är det, jag är pånytt kär. I min underbara knasiga häst. Den opålitliga svarta faran, med den ulliga kostymen och dom söta små öronen. Denna knasiga häst, som man aldrig vet vad som väntar, som alltid överraskar. Och jag blir svag i knänen.

Idag var det dags, dags för att åter sitta i sadeln. Det var över 2 månader sedan sist, och det var inte för inte som jag med en nervös pirrig känsla ledde ut pålle ur stallet, med bilden ifrån våra senaste promenader och den flygande hästen med dom vinande hovarna i färskt minne. Men, min gullefjant! Han kan minsan, när han själv vill. Som vanligt så var han lite spänd och struttig på bortvägen, jag hade inte några krav mer än att vi båda skulle komma hem i ett stycke. In i lillskogen och in på en liten stig, fina Fjanten stannade och tittade med stora ögon på det lilla "lägret" som står där uppbyggt, halvt gömt under all snö, men vi gick förbi det även om jag bara väntade på att ögonen skulle ploppa ut ur huvudet på honom. Och när han väl insåg att vi var påväg hem, ja då kom den gamla Fjanten tillbaka, tripp hit och tripp dit, takta och småskutta. Halter och annat för att "låta hjärnan arbeta" är meningslöst i det läget, han blir så stressad att han går bortom kontakt, så jag släppte tyglarna och blundade och bara hoppades att vi inte skulle landa i diket eller krascha in i stallväggen. Och fina fjanten skrittar, i takt som en normal häst galopperar iofs, men han skrittar och jag bryr mig inte om i vilken fart. Efter ett tag så lugnar han sig och farten är helt normal, för att vara Fjanten givetvis! Han förvånar mig dock med att inte vilja in på gården, och vi rider förbi och vidare ut i skogen, efter en liten bit bara innan vi kommer till kalhygget och han ser bilarna som ger honom myror i huvudet vänder vi, jag har fortfarande inte tagit tyglarna men han sköter sig exemplariskt, han ökar takten ett tag men sen coolar han ner, och sista biten går det verkligen i slowmotion. Så premiär ridturen efter vilan var helt klart lyckad! Jag hade för första gången på evigheter en häst som faktiskt ville ut i skogen, vilket är ovanligt i en Fjants värld, fåniga Fjanten föredrar inhägnade områden till mattes stora förtret då jag känner hur all lust bara försvinner såfort vi får ett staket runt om oss.

Dagen fortsatte med lite shopping, det blev hundgodis, ett härligt ben i julklapp till vovve som väntar på att bli inslaget och en klofil. Lilla gul har nämligen förskräckligt långa pulpor, och då jag inte vågar klippa riktigt så nära som jag vill har jag nu en fil för att fila till det där sista, känns kanon bra och vi invigde den givetvis när vi kom hem. Det vart även en hundjacka, dvs en jacka till mig att ha på mig under våra promenader, som jag kan fylla med hundgodis, bajspåsar och med stora fickor för koppel och inbygda reflexer för glömska mattar som har mer som regel än undantag att glömma reflexvästen under kvällspromenaderna.

Lördagen spenderades också med shopping, efter många om och men, minst 2 timmar och x antal affärer och plagg hittade jag äntligen någonting som kändes ok. Jag måste vara den konstigaste tonåringen i världshistorien. Såfort jag kommer in i en butik får jag kalla kårar, kollar snabbt av och går sen ut igen, om jag mot förmodan hittar någonting ångrar jag mig innan jag kommit in i provrummet nästan. Men en lila klänning och en svart top samt ett par leggings fick följa med mig hem och dagen kändes lyckad, trots att jag var påväg att sätta mig mitt i en snö hög och lipa.

Måndagen, den första lovdagen ska spenderas på stan, i jakten på en present till världens finaste Jonny. Och jag har absolut ingen aning om vad sjutton det är som jag ska slå in i ett fult papper med tjocka tomtar på. Vad sjutton köper man, som inte gör en mer ruinerad än man redan är, men som ändå visar vilken fantastisk människa han är och hur mycket jag älskar honom? Jag är verkligen sämst på att köpa presenter, julklappar och annat kraft. Datum och sånt är inte heller min melodi, jag är som en jävla karl.

Snart är det jul, hoppas det går över lika fort som det kom. Jag vet, hycklare.