Ovisshet

Att kastas mellan hopp och förtvivlan, att stå och tippa på kanten, det börjar bli min verklighet.

Har ont i hela kroppen, migrän, mensvärk, förkylning, halsont och ont i öronen, allt avlöser varandra i en jävla soppa, och jag förvånas inte ens längre, bara väntar på att en snopp ska växa ut så som jag klagar, men jag kan inte rå för det, för varje ny grej som dyker upp känns det som att det är ännu ett berg att bestiga för att ta sig över och runt det, och jag vill helst gräva ner mig och aldrig komma upp igen.

Saker och ting blir inte som det är tänkt, men denna gången kommer jag låta hjärnan styra, inte hjärtat, även om det tar emot. Jag vet att man aldrig kan gardera sig emot allt, men det jag kan skydda mig från, det tänker jag göra, och att starta upp ett nytt liv tillsammans med någon och ha dom bästa förutsättningarna man kan ha, det är min önskan, mitt hopp och mitt mål. Därför får hjärtat stå tillbaka ett steg denna gång.