Tribute to Fjant

Nu är det över, nu springer Fjant på dom evigt gröna ängar, där inga onda ben finns.

Det känns overkligt, även om jag i högsta grad är medveten om vad som hänt, är det svårt att se vad det innebär. Inga mer varma sommarkvällar på hästryggen, inga förfrusna fingrar och inga löv i svansen att pilla ut. Inga varma puffar och tårar av ilska, för det har inte varit en dans på rosor. Det har varit en sjuhelvetesresa, ibland har jag tvivlat, på mig och på honom. Men när det kommer till kritan, har han varit min bästa vän, min klippa och min tröst, och aldrig kommer det finnas någon som han igen. Han förstod mig, och allt som jag svor över kände jag så väl igen hos mig själv. Han var min spegelbild, min själsfrände, och jag älskar honom så innerligt, det kommer aldrig förändras. Väntan har varit jobbig, vetenskapen om att han inte lider längre lättar mig hjärta, samtidigt som det snörps ihop i sorg. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan, ibland går det bra, ibland forsar tårarna. Ibland lyckas jag hålla masken uppe och ibland faller jag, jag saknar dig, min vän, alla redan. Livet är inte rättvist, men jag vet att vi syns någon dag igen, min älskade vän!

När vovve kastar runt dina gamla benlindor i hallen, jagar dom som en tok och jag suckar tung, och kan med ett leende på läpparna konstatera att jag kommer få fortsätta rulla lindor till oändlighet. Dom har stått där i många dagar, men inte förrän ikväll intresserade han sig för dina lindor. Helt plötsligt tog han en linda och kastar runt, attackerar och jagar när den rullar ut den. Inte heller din namnskylt i sadelkammaren har jag rört på mycket länge, men när jag gick in i sadelkammaren efteråt föll den ner med ett brak och sitter nu uppspikad i Ditt skåp. Det kommer alltid vara ditt skåp, ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta, i min vardag. Men du har lärt mig hur det ljuva livet är, och det kommer finnas plats för fler hästar för mig att älska, så småningom.

Så farväl, min älskade vän, och tack för den här tiden, för alla underbara stunder med dig. Jag kommer alltid minnas dom med glädje, för det var med spetsade öron som du tog dig an alla utmaningar som kom i din väg.