You and me

Så mycket känslor, så mycket tankar.
Nu är det snart en vecka sedan du försvann, imorgon är det en vecka sedan. Tiden går både fort och långsamt, men en sak är säker, jag saknar dig!

Idag kom Lillen emot mig i full fräs när jag visslade på honom i hagen, och mitt hjärta gjorde ett litet skutt, han är rätt söt den där ändå! :)
Red lite på planen, försökte rida och inte bara åka häst, och jag var ringrostig, och han har vad jag misstänker aldrig blivit riden just så men tillslut så förstod vi båda någerst. Jag kan dock inte låta bli att gilla honom, han är så charmig. Tycker livet är superkul, skrittar runt med öronen framåt (eller skrittar och skrittar, fick han bestämma skulle han väl masa sig framåt, latisen!) men så vips, så inser han att han nästan jobbar, och då var det inte riktigt lika roligt. Han är Fjants raka motsats

Imorgon ska jag ut tidigt, och kanske rent utav köra en liten sväng? Om jag vågar, han är snäll, det är inte det, det är jag, jag kan inte sätta ord på känslan men jag är inte helt trygg där bak. Men jag har tänkt att lillen ska få hjälpa mig komma över det!

Nu ska jag krypa ner i sängen med älsk, mys!