Att älska

Sakta börjar det sjunka in, min nya verklighet, och jag gillar det inte. Jag vill hitta hästen med stort H, och jag vill göra det nu! Men jag är livrädd för att fara iväg och provrida, att bygga upp förväntningar och att bli besviken, så jag kollar inte ens annonser seriöst, ser flera fina hästar ute, men ingen som fångar mitt intresse nog mycket för att inte klicka mig vidare i nästa ögonblick, och inte någon som jag känner ett sug efter att klicka tillbaka till, så jag står och trampar på samma ställe och trots att jag precis börjat vill jag inget annat än att gå vidare. Det är inte bara nackdelar med att inte ha häst längre dock, måste jag erkänna, när temperaturen ute är -20 och det blåser och snöar, det gör ingenting att jag inte har någon anledning att sätta mig i en kall bil för att komma till ett kallt stall, men allt vore värt det, om jag hade haft Fjant där i hagen, och jag skulle ge allt för att han skulle stå där i hagen igen, för att han skulle sura över att jag kom sent, men sen mjukna och börja buffa på mig efter godis, komma backandes mot mig för att visa på sitt övertydliga sätt att det kliar på insidan utav låret, för att skulle vila huvudet mot min axel eller puffa mig i ryggen då vi var ute och gick och jag inte höll nog tempo enligt herrn. Jag hade gett allt, för att få honom tillbaka.

Min besatthet över böckerna fortsätter, trots att jag snart kan alla utantill, till Jonnys förtret, det var länge sen jag verkligen gick in för att läsa, och jag tror aldrig han har sett mig såhär innan "du glömmer till och med bort att äta" och jag märker det inte ens. Men det är skönt att ha någonting som håller tankarna ischack. Igår var jag i stallet, för sista gången, vem vet, och tömde ur skåpet, och jag är oerhört glad att jag inte var själv, för det var jobbigare än jag trodde. Trots att jag vet att Fjant inte kommer tillbaka, så vart det så oerhört verkligt då jag tog ner namnskylten ifrån skåpet, tog ner svansen och hanns sko ifrån väggen, men nu är det över.

Och jag önskar, att vår sista sommar ihop, inte redan var över. Att jag går med stormsteg mot alla hjärtans dag, och att jag inte kommer spendera den sittandes i hagen med en thermos varm choklad som förra året ger mig ångest, för jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig, min bästa vän, älskade Fjanten <3