I'm not over

Jag saknar min Fjant. Jag har insett, tvärt emot vad jag trodde att jag faktiskt inte saknar hästeriet speciellt mycket, även om det känns chockerande att erkänna, jag är själv förvånad över faktumet. Det jag däremot saknar är min bästa vänn, jag kan inte ens titta på bilder på andra hästar utan att jag jämför dom med Fjanten, sitter jag och läser annonser hittar jag fel, för så var inte Fjanten. Kommer det här någonsin ge med sig? Jag vill inte ge upp hästarna, absolut inte, och jag hoppas att jag någon dag, inte alltför långt bort känner ett sug efter att börja igen. Men just nu finns inget, inte ens turer ut i skogen känns lockande, såvida dom inte är på Fjant...

Jag har äntligen fått hem mitt täcke, och jag behövde aldrig ens disskutera tvättningskostnaden utan jag fick täcket med orden "ja då var vi klara här då" och så gick jag, så det kan gå! Inte för att jag klagar på det inte :)

Det är återigen kallt som sjutton ute, tog en promenad med vovve och jag höll på att förfrysa mina lår som endast hade det tunna skyddet utav ett par glatta mjukisar, burr! Så det blir förhoppningsvis lite inneaktiviteter för vovve snart, lite godisletande och trickträning. Det är dock lite svårt, när han ligger och sover inne enbart, ute är det full fart men han har verkligen annammat det hela "inne tar man det lugnt" fullt ut, knäppis! Imorgon ska han till kiropraktorn, ska bli spännande att se om/vad dom hittar, jag hoppas att dom hittar någonting, någonting som inte röntgen visade. För jag tror att det är något, även om vet inte tror det...