Tiden läker alla sår?

Det är en skröna, det vet jag nu.

Har inte uppdaterat bloggen speciellt flitigt på ett tag, och det har sin orsak. Sen den dagen Du försvann har jag inte haft lust till någonting, det är som att luften saknar syre, hur mycket jag än andas så blir det ingen skillnad. Den där känslan av lätthet när ny frisk luft fyller lungorna har slutat att infinna sig.

Jag vet inte vad jag vill längre, med dig dog en bit av mig, och jag känner inte riktigt lust till någonting. Jag velar och hattar, i desperata försök att hitta det som en gång var så bra, men det jag letar efter kommer jag aldrig hitta. Kommer det någonsin bli bra? Jag vet inte, helt ärligt.